”Ingen ska behöva missa skolan på grund av sin mens”

Vi gästbloggade hos Menssäkrad om Folkhälsomyndighetens rapport UngKAB:

Folkhälsomyndighetens nya rapport ”Ungas hälsa, relationer och sexliv – Resultat från UngKAB23” lyfter flera viktiga aspekter av ungas sexuella och reproduktiva hälsa i Sverige. En av de mest alarmerande insikterna är hur mensrelaterade besvär påverkar unga och begränsar deras vardag. Rapporten visar att 22 procent av menstruerande unga mellan 16 och 19 år har stannat hemma från skolan vid varje mens de senaste sex månaderna – det är mer än var femte elev.

Det är nästan ironiskt hur vi lätt kan peka på andra länder och förstå behovet av åtgärder, men när samma problem finns här i Sverige tenderar vi att skjuta det ifrån oss. En vanlig statistik i dessa sammanhang är att ”1 av 10 flickor i Afrika stannar hemma från skolan när hon har mens”. Det är en siffra som ofta väcker engagemang. Nu vet vi att problematiken finns här också, och det är hög tid att vi tar det på allvar.

Vad ligger bakom dessa siffror?

Är det smärtor som gör det omöjligt att sitta i ett klassrum? Oro för att blöda igenom? En skolmiljö där trygga toaletter saknas? Eller en kultur där det fortfarande är jobbigt att prata om mens? Förmodligen är det en kombination av allt detta, och lösningen kräver ett helhetsgrepp.

Självklart ska ingen behöva gå till skolan om kroppen behöver återhämtning. Men när så många unga påverkas varje månad måste vi fråga oss: Vad kan vi göra för att underlätta, och skapa bättre förutsättningar för skolnärvaro? Svaret ligger delvis hos beslutsfattare, men också i att lyssna på de unga själva.

Med den samlade erfarenhet vi fått av att jobba med mensrättigheter i över 10 år ser vi följande steg som avgörande:

• Öka kunskapen om menshälsa och grundläggande behov hos elever, föräldrar och skolpersonal. Mens är en naturlig del av livet – det ska aldrig vara något man skäms över eller som hindrar en i onödan.
• Tillhandahålla fria mensskydd på ett lättillgängligt sätt, inte undangömda hos skolsköterskan eller i låsta personalrum.
• Skapa trygga skolmiljöer med rena, låsbara toaletter och en kultur där det är okej att prata öppet om mens.
• Säkra rätt till vård och stöd, svåra menssmärtor ska aldrig avfärdas som ”normala” utan utredas och behandlas.

Dessa insatser hänger ihop och behöver genomföras parallellt för att få verklig effekt. Men det kanske viktigaste steget är att sluta se på menshälsa som en privat angelägenhet och börja se det för vad det är: en samhällsfråga!